I filmen Jeune et Jolie av François Ozon spelades A quoi ça sert av Françoise Hardy och även om jag hört den förut har jag inte fastnat för texten som jag gjorde då. Den inledande versen sätter stämningen:

Comme toi j’ai un cœur, qui ne peut rien promettre
À qui l’amour fait peur, mais qui t’aime peut-être
À quoi ça sert de le cacher? À quoi ça sert d’y échapper?

Hardy har skrivit den själv vad jag förstår. Texten kan tyckas banal, men jag uppfattar den inte så. Snarare ser jag den som en genuint naken och ärlig skildring av hur kärleken drabbar oss och att Françoise uppmanar till att leva ut känslorna snarare än att fly dem.