Läser i DN en artikel av Jens Linder [1] i vilken han tar upp Henry Mayhews bok ‘London Labor and the London Poor’ som skildrar Londons fattigare befolkning på 1840-talet. “Till slut blir arbetet övermäktigt för Mayhew”, skriver Linder, och Mayhew tvingas överge projektet ofullbordat. Men - och detta är intressant - Linder skriver att:
“häri ligger märkligt nog mycket av dess styrka. Texten kantrar under tyngden av alla observationer, den spränger sina föregivna ramar. Den omkonstrueras ständigt, likt en myllrande kåkstad som trotsar alla regleringar. Det är detaljerna och rösterna som formar berättelserna, inte någon plan.”
Likt uttrycket “att inte se skogen för alla träd” är det en konst att hitta balansen mellan detalj och övergripande analys. Det är också det “fängelse” som författaren, för att tala med Lars Gustafsson, eller för den delen journalisten lätt hamnar i - att i den mån det behövs varva in det övergripande sammanhanget. Kanske är Zettelkasten en lösning. Att samla sina iakttagelser och reflektioner där möjliggör såväl en detaljrikedom som en struktur.
-
Linder, Jens. Därför har vi mycket att lära av de fattigaste i 1800-talets London. Dagens Nyheter - Kulturdebatt. [2019-07-29]. ↩︎