Djur Och Natur on Joakim Frögren

Kackerlackan i litteraturen

Tue, 18 Jun 2019 18:36:44 +0200

I Passionen enligt G.H.¹ tar Clarice Lispector upp hur upptäckten av en kackerlacka i en kontrollerad övre medelklasstillvaro välter allt på ända. Protagonisten verkar fram till upptäckten av kackerlackan betrakta och knyta det mänskligt unika till förmågan att sätta sig över ’naturen’ och utveckla och förfina sin tillvaro och därigenom göra sig till ‘herre’ över naturens nyckfullhet. På något sätt är det de sofistikerade vanorna som gör henne till människa och inte förpassar henne till djuren. Men naturen gör sig plötsligt påmind mitt i den högkulturella tillvaron. och åsynen av kackerlackan får henne att tvivla på och omvärdera det mesta av det som tidigare varit självklart.

Det går till viss del att likna den roll kackerlackan spelar i Lispectors roman men den roll ynglingen som tar sig in hos, och förför, den borgerliga kärnfamiljen i Pasolinis Teorema². Han tränger in och och tvingar dem att inse ’naturens’ eller det oförställdas kraft. Ett av många exempel på hur Pasolini i sina verk hyllar det oförställda, det ’naturliga’.

Lispector, Clarice. 2005. Passionen Enligt G.H. Stockholm: Tranan. ↩︎
Pasolini, Pier Paolo. 1968. Teorema. Milano: Garzanti ↩︎

Flugan i litteraturen

Tue, 18 Jun 2019 18:34:32 +0200

Nina Bouraoui tar i Poing Mort¹ upp hur flugorna invaderar exponerad, svettig hud i barndomens Algeriet - hur det utgör en slags outtalad men starkt påtaglig kontext där. Marguerite Duras förevigar i Écrire² en flugas flygfärd och gör en analogi med en ung engelsk pilot. Vad utgör flugan en symbol för i litteraturen? Det okontrollerade?

Bouraoui, Nina. 1992. Poing Mort. Paris: Gallimard. ↩︎
Duras, Marguerite. 1993. Écrire. Paris: Gallimard. ↩︎

Ostördheten som klass- och könsprivilegium

Tue, 18 Jun 2019 18:28:29 +0200

Nina Bouraoui skriver i Poing Mort¹ om flugorna, om hur de invaderar människohuden och när man viftar bort dem söker de sig till andra platser där huden exponeras - de utgör därmed ett hinder för en fördjupad koncentration. De minskar således utrymmet för en ostörd tankeverksamhet och skrivtillvaro, likt den som Virginia Woolf belyser vikten av i A Room of One’s Own². På olika sätt belyser de två författarna alltså hur priviligiet att arbeta ostört historiskt sett är såväl ett klass- som ett könsprivilegium.

Bouraoui, Nina. 1992. Poing Mort. Paris: Gallimard. ↩︎
Woolf, Virginia. 1929. A Room of One’s Own. London: Hogharth Press. ↩︎