Jazz on Joakim Frögren

Jazz på La Fontaine

Sat, 10 Feb 2024 00:59:06 +0100

Anders Gaardmand, Henrik Gunde, Daniel Franck & Frands Rifbjerg spelade på La Fontaine:

Don Cherrys lätthet

Thu, 20 Jun 2019 18:59:50 +0200

Sonny Rollins (i en intervju med Adam Shatz): “Don liked to drop in and do his thing; He always wanted to travel light”. Enligt Adam Shatz var Don Cherry’s musik¹ :

…buoyed by what Italo Calvino called “the secret of lightness”, the gift of the artist “who raises himself above the weight of the world”. Cherry’s lightness inspired the musicians he met, but it has obscured the depth of his achievement, as if he were too celestial to leave a footprint in musical memory.

Shatz formuleringar är nästan för bra för att vara sanna, och kanske är de det också? Det är snyggt detta med metaforerna att han tyckte om att resa lätt och att han därför inte lämnat så tydliga avtryck i musikhistorieböckerna. Vidare skriver Shatz att: “Don Cherry played the cornet or the “pocket trumpet” - a tiny horn made in Pakistan that he had picked up at a pawnshop”. Och enligt Shatz (s. 30) kallade trumpetaren “the ‘sheer freshness’ of the music he played ’now-ness’”. Shatz skriver vidare att Don Cherry var:

…an extraordinarily innovative figure, first as an apostle in Coleman’s free jazz movement, which liberated improvisation from the chord progressions of bebop; then as a leader of musical globalism - what later became known as world music.

Detta väcker två tankar hos mig, först och främst att Shatz ser det som att den fria jazzen frigjorde improvisationen från ackordsföljdernas bebop - så kanske det var? - men ’liberated’ är här ett intressant och mycket “shatzskt” ordval eftersom han gärna svänger sig med mångbottnade och lite underfundiga formuleringar. Sen att det som nu heter ‘world music’ tidigare benämndes ‘musical globalism’, det var för mig något nytt.

Baserat på vad Shatz skriver om Don Cherrys musikglobalism, beskrivs innovativ förmåga som att befria något från ett etablerat format och/eller att göra en syntetisering av till synes disparata enheter till något nytt.

Shatz, Adam. “The Apostle of Now-Ness". Review of Four Re-Issued Albums by Don Cherry. New York Review of Books 66 no. 10 (2019), https://www.nybooks.com/articles/2019/06/06/don-cherry-apostle-now-ness/ . ↩︎

Två tolkningar av 'Embraceable You'

Sat, 13 Jun 2015 11:29:03 +0200

Sarah Vaughans tolkning:

Ornette Colemans tolkning:

‘Embraceable You’ from This is Our Music is probably the ultimate Rorschach test for Ornette’s fans and skeptics. I sympathize with anyone not being able to get next to it because I didn’t always like it either!

These days I no longer hear the form as constantly getting lost, but instead as a through-composed collective improvisation.
Ornette uses pure melody to shape his solo. Haden is right there, abstracting the tune’s changes and humbly serving Ornette’s broken-hearted smear. Blackwell’s mallets are perfect, especially if you can withhold judgement about the time warp during the first time he uses patterns on the toms.
The searing, Coleman-composed introduction may be better than the Gershwin tune. It’s a performance that requires compassion to be understood.

— Ethan Iverson, från bloggposten This is Our Mystic publicerad på bloggen Do The Math 19 september 2010.