Norge on Joakim Frögren

Den poetiske äppelodlaren

Thu, 02 Jan 2025 09:14:08 +0100

På Stadsmissionen i Vällingby hittade jag i går en bok med ett urval dikter av den norske poeten och äppelodlaren Olav H. Hauge (1908–1994). I Axess har Olle Abrahamsson tecknat ett fint porträtt av honom och i SvD återfinns en understreckare signerad Carl-Johan Malmberg, skriven i samband med att Hauges dagbok kom ut i svensk översättning. Malmberg hyllar här Staffan Söderbloms boklånga Haugeessä “Och jag var länge död”, som jag blir nyfiken på att läsa, men som dessvärre inte finns att tillgå någonstans för tillfället.

Robert Korkiainen i Purple

Fri, 16 Apr 2021 01:18:56 +0200

Fick veta av Robert i dag att han kände Kim Ramberghaug och Jessika Thörnqvist och att han till och med hade blivit fotograferad av dem för Les Chroniques Purple . Ibland är världen bra liten ändå. Häftigt hur saker och ting knyts ihop på märkliga sätt. Synd bara att jag inte kan berätta det för pappa. Men det är som det är. Döden är obarmhärtig och ofattbar, precis som livet. Som Simone de Beauvoir skriver i Avled stilla (2000, s. 119):

Det finns ingen naturlig död: ingenting som händer en människa är någonsin naturligt, eftersom hennes närvaro sätter hela världen ifråga. Alla människor är dödliga, men för varje människa är döden en olyckshändelse och - även om den är väntad och motsedd med resignation - ett otillbörligt våld.

Alexandr Dugin

Sat, 29 Aug 2015 17:29:03 +0200

Audun Lindholm och Tore Engelsen Espedal har skrivit en längre text om Alexandr Dugin i senaste numret av Vagant. Där nämns också Eduard Limonov som Emmanuel Carrère har skrivit en bok om:

Å forstå Dugin er avgjørende om man vil forstå hvilken retning Russland kan tenkes å ta.

To tunger

Thu, 15 May 2014 17:13:40 +0100

To tunger har mitt hjerte.
to viljer har mitt sinn.
Jeg elsker deg bestandig,
og jeg blir aldri din.

Dypt i det røde mørket
fikk livet dobbelt form.
Der kurrer det en due.
der hvisler det en orm.

To tunger har mitt hjerte
hør på det likevel.
Bli hos meg og gå fra meg
og frels meg fra meg selv.

— Inger Hagerup (1905-1985)