Peter Handke tilldelades idag 2019 års Nobelpris i litteratur vilket glädjer mig eftersom jag hoppas att fler av hans senare verk ska översättas till svenska. I en biobibliografisk notis hämtad från Svenska Akademins hemsida skriver de om hans författarskap och jag fastnade främst för följande stycke1:

Få kan som Handke beskriva en plats. Han ger tiden, dagarnas och årstidernas lopp, en avgörande roll i skildringen. Allt är beroende av det specifika nedteckningsögonblicket. Det gör dessutom varje beskrivning till en språklig tilldragelse. Även om hela Handkes verk handlar om att återvända till ursprungen och minnas de döda, är ingen strikt upprepning möjlig. Just i romanen Upprepningen återvänder hjälten Georg Kobal till Handkes på mödernet slovenska ursprung, men allt är ändå annorlunda. Och drömspelet Immer noch Sturm (2010), som utspelar sig i Slovenien, låter den i kriget omkomna morbrodern Gregor återuppstå som partisan i opposition mot Nazityskland. Peter Handke betonar i sitt skrivande hur minnet uppstår i ett nu – själva skrivögonblicket. Det förflutna går inte att återerövra i en ren minnesakt utan vägen bakåt måste ta nya banor med hjälp av språket. Denna kreativa process kallar han Tagwerden (dagblivande).

För mig är det främst Mitt år i ingenmansbukten som utgör läsupplevelsen med stort S när det gäller Handke, men jag har även läst Don Juan och Tankar om den lyckade dagen. Och jag minns särskilt i den förstnämnda boken beskrivningen av hans son resa i Östeuropa, och huvudpersonens vandringar hem från Paris och hans skogsvandringar i närheten av hemmet och hur han slog sig ner nånstans, vässade blyertspennan med kniv och började beskriva platser och ägna sig åt just Tagwerden.

Intressant detta ‘Tagwerden’ och vad det säger om Handkes syn på minnet och språket. Som jag tolkar det menar han att det förflutna inte går att återerövra utan när vi människor tänker tillbaka på en händelse och försöker minnas en händelse så utgör skrivandet och skrivögonblicket ett sätt att försätta oss i ett tillstånd av att minnas, men det vi då gör är egentligen inte att minnas i form av att återskapa minnet utan snarare är det så att vi genom en kreativ process med pennan i hand med språkets hjälp skapar en ny variation av vad som tilldrog sig.

Förtydliganden om Handkes begrepp ‘Tagwerden’


Jag skickade iväg ett mejl till Svenska Akademien för att höra efter om de kunde förtydliga vad Handke menar med sitt begrepp 'Tagwerden' och erhöll då följande mejlsvar från Anders Olsson:

Hej Joakim,

Jag fick din förfrågan från Sekretariatet och svarar dig så långt jag kan. Vet ej om Handke har någon längre betraktelse om “Tagwerden” och dess betydelse. Han nämner det dock flera gånger i anteckningar som gjordes kända i samband med överlämnandet till Marbach-arkivet för några år sedan av det väldiga material av löpande texter/bilder, som han producerat genom åren. (Över 30.000 sidor opublicerade, vid sidan av verket) Han kallar det inte dagbok i egentlig mening, inte en genre där allt han är med om nedtecknas. Snarare ett gripande av dagens lopp i alla dess skriftningar i ord och teckningar, där han som betraktare gör sig delaktig. Därav detta “att bli dag”, Tagwerden, som jag uppfattar som ett existentiellt begrepp. Det är viktigt här att Handke har läst Heidegger en hel del och för att förstå vad han menar tror jag att sista delen av romanen Ingenmansbukten ger en bra bild. Det finns också en mycket fin katalog från Handkesymposiet i Cerisy från 2016 som behandlar synen på tid i författarskapet. (Om du läser franska….)

Med vänliga hälsningar,
Anders Olsson

Några dagar senare fick jag ett andra mejl från Anders Olsson i vilket han ytterligare förtydligade vad Handke menade med sitt begrepp ‘Tagwerden’:

Hej igen,

Ser att Handke i kommentarer undviker begreppet ”Tagebuch” / Dagbok, han talar hellre om ”Momente des Tagwerdens”, ögonblick av dagblivande. Han säger också i sina anteckningar att världen ”flyger” mot honom, ”es fliegt mich an”. Det är egentligen ingenting mystiskt i detta, menar han, utan något ”materiellt”, ”es ist materiell, es ist Materie”.
Hoppas detta förtydligar!

Hälsningar,
Anders

  1. Svenska Akademien (2019): Biobibliografisk notis om Peter Handke . ↩︎