Senaste blogginläggen

Katia Guerreiro live på Olympia

29 augusti Asas É no teu corpo que invento Asas para o sofrimento Que escorre do meu cansaço ||: Só quem ama tem razão Para entender a emoção Que me dás no teu abraço :|| Eu quero lançar raízes E viver dias felizes Na outra margem da vida ||: Solta os cabelos ao vento Muda em riso esse lamento Apressemos a partida :|| Aceita o meu desafio Embarca neste navio Rumo ao sol e ao futuro   Läs vidare…

The Love That Remains

14 augusti Isländsk film med Sverrir Gudnason i en av huvudrollerna. Filmen skildrade med inslag av surrealism och svart humor en familj med tre barn där mamman i familjen tröttnat på och känslomässigt lämnat pappan som är fiskare och därför borta mycket, men där han desperat och uppgivet om vartannat försöker få henne tillbaka. Det fanns i säväl surrealismen som den mörka humorn drag av Lars von Trier och jag tänker då särskilt på hans Antichrist.   Läs vidare…

Stunden efteråt

10 augusti Att redan sakna ett ögonblick medan det fortfarande pågår. Så kände jag då och lyckan och saknaden sitter fortfarande i kroppen som ett fysiskt känslominne. Men det blir vagare och vagare i konturerna och det har ändå bara gått en vecka. Önskar att det fanns ett fotografi som kapslade in ögonblicket. Men att där och då ta fram kameran hade inte det liksom skapat en distans till den starka känsla av närvaro jag kände?   Läs vidare…

Nanni Moretti och musiken

19 juli Det var i Umeå sommaren 2000 i kollektivet där min dåvarande flickvän bodde som jag första gången kom i kontakt med Nanni Morettis filmkonst. En dag när förälskelsens täta dimma tillfälligt lättat och ersatts av en plötslig hunger gick jag på upptäcksfärd i radhuset där hon bodde medan hon ordnade något att äta. På en dammig hylla i vardagsrummet låg ett antal vhs-band, såväl originalfilmer som inspelningsbara kassetter varav en var märkt Caro diario med svagt blått bläck.   Läs vidare…

Grupo Niche - Una Aventura

18 juli Hörde den här låten inne på en mexikansk taceria i Barcelona när jag var på besök hos J & E sommaren 2024. E:s föräldrar var på besök också och det var en ljum sommarkväll och jag kände mig kontinental och levande. På något sätt är det som att jag musikaliskt gärna återkommer till 1990-1991, kanske främst när det gäller italiensk musik eftersom jag bodde i Italien då och den tiden fått ett gyllene skimmer över sig, men uppenbarligen även när det gäller annan musik.   Läs vidare…