Kaurismäkis nya

Var på premiären av Aki Kaurismäkis nya film Höstlöv som faller i går på biografen Panora här i Malmö. Har blivit något av en tradition för mig att se hans filmer på bio. Som vanligt en tragikomisk och ordkarg historia gjord med en humoristisk ömhet för den lilla människans sargade själ i en rå och kall omvärld.

I likhet med Roy Anderssons filmer så är det vissa scener som etsar sig kvar i minnet efteråt. I det här fallet bland annat scenen där den manliga huvudpersonens dryckesbroder stämmer upp i en smäktande ballad på en karaokebar med sin i eget tycke varma basbaryton, men där han tas ned på jorden av sin kompanjon med en dräpande kommentar. Själva historien som sådan var ovanligt enkel, men det är inte i det intrikata berättandet som Kaurismäkis storhet ligger utan i bildspråket och humorn i de enskilda scenerna. Det utgör också en trygghet i att i en orolig tid vaggas in i hans drömska tragikomiska bildvärld där tiden och estetiken i viss mån alltid är densamma.