Vackra rader om hasseln i Czesław Miłosz dikt Till hasseln1 (s. 11):

Jag gläds åt dem som överlevt, ekarna och askarna
men du gladde mig ännu mer,
alltid trolsk, med dina nötters pärlor
och generationerna av ekorrar som har dansat i dig.

Vad som gör de poetiska raderna så bra är kombinationen av träffsäkra beskrivningar och lekfullheten i anslaget. Den bästa poesin och litteraturen är den som trots att den har ett existentiellt bråddjup tycks ha nedtecknats i all hast.

  1. Czesław Miłosz (2000): Det, Brombergs. ↩︎